Det är enkelt med barn. Jätteenkelt. Innan man fått dem. När man bara drömmer om dem. Om myset i soffan och lekarna i sandlådan. Och det enda man ser är instagramföräldraskapet med nybakade kanelbullar och fika på trappan och filmmys i soffan. Det är klart man vill bli mamma då. Eftersom det ser så mysigt ut.
Så man skaffar både en och två och kanske tre eller fyra och så växer de upp. Börjar kräva och bråka och man får höra gnälliga ord om att "hon fick mer läsk än vad jag fick". Man får inte säga att det är jobbigt att vara förälder. Man får inte heller skriva en krönika om att barn är jobbiga. Så det tänker jag inte göra. Istället vill jag tala om att jag liksom Malin Wollin (Aftonbladet) så rysligt gärna vill vara en Äsch-förälder. En sådan som inte bryr sig om det där med bråk och retsamma ord. En sådan som INTE medlar.
Så jag övar. Och jag misslyckas. Varje morgon samma fråga: Behövde jag ta den striden? Om vem som fick störst äpple med sig till skolan, vem som trampade på vems tår och vem som nöp vem. Varje dag samma svar: "Nej.Jag borde inte ha gjort det. Jag borde ha sagt Äsch". Så jag börjar om.
Räknar till tjugo istället.
Ignorerar att lillebror säger "Hon får inte vara här inne." Försöker ignorera att storasyster säger: "Om han tar mina pennor en gång till, klipper jag till honom!" Kan inte ignorera att lillebror säger "Aj! Hon slåss!"
"Slåss inte! säger jag och har redan glömt bort det där med Äsch. Sluta med en gång!"
"Han är så jobbig"
"Hon är själv lika jobbig."
"Det bryr jag mig inte om. Ni får inte slåss."
"Han är dum."
"Hon är dummare."
"Det bryr jag mig inte heller om. Ni får inte slåss.
"Men han är dummast."
"Fast hon är dummare än dummast, pax stjärnstopp."
"Sluta. Krama varandra nu."
"Nej! Jag tänker inte krama honom! Det var han som började."
"Kramas!"
"Nej, det var hon som började!"
"KRAMAS!!!"
Men de kramas inte.
Och så blir det sent och jag kryper ner i sängen och tänker att jag misslyckades med hela medlingsgrejen i dag också. Borde ha låtit bli, borde ha struntat i bråken, borde ha ... Äsch, tänker jag och borrar ner huvudet i kudden, i morgon är ju en annan dag.