Vad får människor att fly med sina barn över Medelhavet? Vad är det som får dem att riskera livet för att komma till Europa?
Frågorna ställdes av en kollega. I fredags fick hon svar.
Då färgades Paris gator röda av blod, i vad som beskrivs som den värsta attacken mot Frankrike sedan andra världskriget. Sex samordnade terrorattacker. Cirka 130 döda och hundratals skadade. Dagen före dödades 44 människor i Libanon, också de i dåd som IS har tagit på sig.
Det är det här de flyr ifrån. Skottlossning, bomber, otrygghet och död.
Bilderna som skickas ut över världen från Paris visar övertäckta kroppar, räddningspersonal som försöker rädda liv och människor som chockat försöker förstå.
Men mitt i sorgen och chocken finns också kärlek, medkänsla och en vilja att inte låta mörkret vinna. Människor öppnar sina dörrar för dem som behöver skydd efter attackerna. Utanför stadens blodcentraler ringlar köerna långa och runt om i världen tänds landmärken i Frankrikes färger. I Nyköping blinkar Rosvalla arena i rött, blått och vitt och i sörmländska kommuner vajar trikoloren.
I dag står vi sida vid sida med invånarna i ljusets stad. Och Frankrikes motto känns viktigare och mer angeläget än på mycket länge; frihet, jämlikhet och broderskap.