Nej, det är egentligen ingen större skillnad på artonåringen jag har framför mig, och nittonåringen därhemma. Förutom att min tonåring är ett år äldre, är det faktiskt ingen skillnad alls. Och då menar jag naturligtvis inte utseendet, utan den där nyfikenheten i blicken som de flesta unga människor har – suget efter att det riktiga livet ska börja. Då, när hela livet ligger framför och man i princip känner sig odödlig.
Det finns dock en avgörande skillnad. Killen framför mig kommer från Syrien och är en av alla ungdomar hittat till Nyköpings nya språkcafé Ny-fiket. Han har varit i Sverige i fem månader och bor i ett boende för nyanlända i Oxelösund. Han har haft långtråkigt säger han på engelska – boring. Nu tittar han sig nyfiket omkring – söker de andra ungdomarnas blickar.
Jag tänker på tonåringen hemma. Om han tvingades lämna sina kompisar, sitt rum och alla prylar, extraknäcket, familjen, sitt sociala och rätt privilegierade liv helt enkelt – för att hamna i en liten stad i ett okänt land, utan vare sig uppkoppling eller kompisar. Hur skulle han palla?
Initiativet med ett språkcafé för ungdomar är såklart livsnödvändigt. Eller som initiativtagaren till språkcaféet, Lisbeth Sommarström säger: "Det finns ett akut behov hos nyanlända ungdomar att träffa andra ungdomar".
Mer om Nyköpings nya fik kan ni läsa om på dagens kultursidor.
KULTURREDAKTÖR jenny.palmqvist@sn.se 0155-767 25