Hej kära läsare!
Under de senaste dagarna har terror-attentaten i Paris dominerat nyhetsmedia. Självklart med all rätt. Attackerna mot helt oskyldiga människor på restauranger, fotbolls- och konsertlokaler är inte enbart en fruktansvärd händelse i sig, utan dessutom ett uttryck för ett extremt våldsamt fenomen som tusentals människor lider under. Paris är ett exempel. Libanon och Syrien andra.
Jag misstänker att många av er, precis som jag själv, har varit uppslukade av den enorma rapporteringen från terrorattentaten mot den franska huvudstaden. I huvudsak tycker jag att bevakningen har varit saklig och bra även om bilderna och filmerna på döda människor, flyende människor och skräckslagna människor tål att diskuteras.
I mitt sinne har speciellt en film etsat sig fast. En reporter på den franska dagstidningen Le Monde blev vittne till hur människor mitt under terrorangreppet flydde från konsertlokalen Bataclan. En av de flyende hängde krampaktigt utanför ett fönster – i evigheter kändes det som.
Scenerna var outhärdliga. Precis som verkligheten kan vara outhärdlig. Filmen fick i alla fall mig att i större utsträckning förstå terrorns offer. I Paris. I Syrien. Och var som helst.
NYHETSCHEF roger.sundberg@sn.se 0155-767 91