Några dagar efter att ha valts till USA:s nästa president förklarade Donald Trump att: "Nä, jag vill nog inte sätta Hillery Clinton i fängelse" och "Jo, det kan nog finnas vissa kopplingar mellan människan och den globala uppvärmningen".
För tydlighets skull ska det sägas att Trumps ord kanske inte föll exakt just så, men innebörden gick inte att missförstå. På samma sätt gick det inte att missförstå att han några dagar efter valet såg bra saker med Obamacare (president Obamas sjukförsäkringsreform), och att det kanske inte blir någon mur mot Mexiko (i alla fall kanske inte Mexiko ska tvingas betala den) och att det trots allt kanske inte är världens bästa idé att införa tortyrförhör.
På alla dessa punkter har Donald Trump bytt fot. Innan presidentvalet ville han till exempel att Hillery Clinton skulle sättas i fängelse och var väldigt tydlig med att det skulle byggas en mur.
I svensk massmedia har dessa tvärvändningar beskrivits som att Donald Trump "backar" från sina tidigare vallöften. Det är ju på sätt och vis rimligt. Karln har lovat en massa kontroversiella saker, och nu backar han från en del av dem.
Å andra sidan retar det mig att ordet backar tar fokus från löftesbrottet. När svenska politiker tvärvänder och förklarar att de inte tänker genomföra sina vallöften, brukar det heta att de "bryter" sina vallöften. För mig sätter ordet "bryter" löftesbrottet i fokus – och det med all rätt.
Vallöften är viktiga i en demokrati. Nu kan det i och för sig vara skönt att Trump kanske bryter en del av sina löften – men det handlar fortfarande om löftesbrott.
NYHETSCHEF
0155-767 91