De är cirka tio stycken som samlats på grönytan mellan järnvägsspåret och hyreshusen vid bostadsområdet Isaksdal i Nyköping. Vårsolen är på väg att gå ned över trädtopparna. Luften är frisk och jag är på väg hem efter en löprunda i Ekensberg. Jag noterar att kilometervisaren på min löparklocka passerat 11 kilometer och börjar bli sådär skönt trött som man kan bli efter en lite längre löptur. Synen av de tio ungarna på gräsytan gör mig upprymd. Tjoande springer de runt, passar bollen till varandra. Några kepsar, eller om det är mössor markerar målen i det fuktiga gräset. Ungarna spelar banne mig spontanfotboll!
Larmen har duggat tätt de senaste åren. Unga människor rör sig så lite att de drabbas av "gammelsjukdomar" för att citera programledaren Kalle Zackari Wahlström i SVT-programmet Gympaläraren. Benskörhet exempelvis. Faktum är att många barn rör sig mindre än fetmapatienter.
Trots det tillåter vi våra barn att spendera timmar framför sina tv-spelskonsoler och datorer.
Samtidigt skjutsar vi pliktskyldigt våra barn till sina aktiviteter, där allt är så organiserat att det inte finns något utrymme för spontanitet och glädje.
Barn behöver stimulerande miljöer att leka och röra sig i. Och vi behöver befria både våra barn och oss själva från datorträsket snarast.