För att klara detta uppdrag behövs kunniga och engagerade medarbetare med tillgång till de verktyg och resurser som krävs. Utifrån detta uppdrag får man bygga en organisation där medarbetarnas samlade förmågor tas till vara. Vilket kräver ett utvecklande och prestigefritt ledarskap som inbjuder till delaktighet. Min bedömning är att det är här den stora bristen finns – en brist som leder till rusande kostnader, tunga beslutsvägar och minskande effektivitet.
Den medicinska personalen med direkt patientkontakt gör så gott den kan trots mycket svåra förutsättningar. Med ständig brist på personal pressas tillgängliga medarbetare så hårt att många kroknar och blir sjukskrivna eller säger upp sig.
Sammantaget leder detta i en spiral mot dålig personalekonomi. Stora resurser får sättas av till personalförsörjningen: att rekrytera ny personal och att skaffa vikarier. Personalomsättningen och sjukfrånvaron är alldeles för hög och det krävs ett helt annat ledarskap. För det är ledarskapet och de värderingar ledningen – tjänstemän och politiker – har som återspeglas i organisationens problem.
Det finns för många välavlönade personer i den mycket tunga överbyggnaden. Proportionerna mellan överbyggnad och produktion/utveckling är helt unik för landstinget. Och obalansen verkar inte minska – snarare tvärt om. Andelen personer i staber och nämnder har aldrig varit större och om ingen sätter ner foten och ser till att man utgår från uppdraget och bygger organisationen med det som utgångspunkt kommer säkerligen överbyggnaden att fortsätta svälla ut.
Jämfört med stora företag i andra branscher är overheadkostnaden i Landstinget alldeles för stor.
Om vi utgår från uppdraget kan vi beräkna vilka kompetenser och resurser som det kräver av de medarbetare som har direkt patientkontakt och som är direkt eller indirekt produktiva. Denna organisation av genomförare behöver i sin tur viss service av stödfunktionerna som i organisationskartan brukar kallas administration. Själva ordet – som är latin – betyder "till tjänst". Administrationen ska alltså vara till genomförarnas tjänst. Det är den tydliga uppgiften. Men inom landstingen finns en mängd andra agendor som har lett till en kontinuerlig tillväxt av mer eller mindre otydliga stödfunktioner som varken direkt eller indirekt behövs för uppdraget.
Det är dags att börja om organisationsuppbyggnaden och helt utgå från uppdraget och vad det kräver för kompetens och bemanning direkt och indirekt.
Ledningens uppgift är att se till så att det fungerar och – framför allt – se till att inte vara i vägen.