För landstingens ledningar har det verkat bekvämt att rekrytera sjuksköterskor och läkare från bemanningsföretagen och den högre kostnaden har man lyckats få politikerna att svälja. Men egentligen finns det knappast något utrymme för bemanningsföretag i vårdsektorn.
Företagens affärsmodell bygger på snabba svängningar i personalbehov hos kundföretagen (=landstingen), men här har varit konstant personalbrist under de senaste decennierna och det kommer så förbli. I genomsnitt fördubblas personalkostnaden för vårdpersonal som rekryteras från bemanningsföretag. Och någon direkt förädling av personalen i form av kvalificerad fortbildning äger i allmänhet inte rum. Man anställer helt enkelt utbildade sjuksköterskor och läkare och hyr ut dem till landstingen med ett rejält påslag. Det torde vara ganska svårt att hitta ett kundvärde som motiverar det ekonomiska påslaget.
Den nytta som personalbuffert som bemanningsföretag gör i andra branscher behövs inte i vårdsektorn där personalbristen är ganska konstant. I vårdsektorn svänger personalbehovet nämligen enbart åt ett håll: uppåt!
Vårdsektorn har så långt någon minns haft för lite personal, så något behov att snabbt minska personalen med hjälp av bemanningsföretag finns inte. Hela utmaningen i vården handlar om att bemanna vårdverksamheter upp till full styrka. Och ska man öka personalen genom att hyra in från bemanningsföretag blir det ganska precis dubbelt så dyrt!
I stället borde man jobba långsiktigt och uthålligt med ledarskap och organisation och genom att ge medarbetarna ett rejält lönelyft skulle rekryteringen gå smidigt. Men det finns uppenbarligen en spridd ovilja bland politiker och landstingens ledningar mot att höja lönenivån i paritet med kompetenskrav och ansvarstagande.
Man behöver inte vara något mattesnille för att förstå att det i längden blir billigare för landstingen att ge fast anställda läkare och sköterskor rimligt betalt och därigenom få behålla sina medarbetare. De enda som förlorar på denna ordning är bemanningsföretagen men de gör, som tidigare nämnts, egentligen ingen större nytta inom vården.
Förra året betalade Landstinget Sörmland 169 miljoner för hyrd personal.
2010 var motsvarande siffra 80 miljoner.
En del av finansieringen av ett lönelyft för vårdpersonalen skulle kunna hämtas från en modig och kraftfull begränsning av politiska ersättningar och tillhörande tjänstemannastöd.
Tommy Jansson