I Indiens fall gäller alla tre. Fler än 800 miljoner medborgare i Indien tvingas överleva på mindre än 1 US-dollar om dagen. 55 procent av Indiens lönearbetare tjänar mindre än 2 US-dollar per dag. Den som vill veta går till offentlig indisk statistik som visar mer än en sida av indisk verklighet, och FN:s statistik.
Indien är världens största demokrati i meningen att landet har en folkmängd större än 1 200 miljoner människor och att det då och då genomförs val i delstaterna och till federationen. Betydelsen av att medborgarna kan gå till valurnorna ska inte förringas även om valen generellt är manipulerade genom röstköp, våld och fusk med vallängder. Men val betyder föga för vanligt folk, det är den politiska eliten som slåss inbördes i en djävulsdans av korruption.
Jag gjorde mitt första jobb i Indien 1980 tillsammans med lantarbetarfacket RWO i delstaten Tamil Nadu i södra delen av landet. RWO kämpar för att stärka den fackliga organisationen och medlemmarnas, särskilt kvinnornas, självkänsla och öka kunskaperna om lagliga rättigheter som rent dricksvatten, skola för barnen, betalt för utfört arbete. RWO har mycket svåra motståndare, dels i det totala föraktet hos myndigheter och godsägare för de fattiga lantarbetarna, dels i det indiska kast- och klassystemets utstuderade makt- och våldsutövning. Senare arbete i Indien har förstärkt bilden av ett apartheidsystem långt mer raffinerat än det i Sydafrika innan diktaturens fall.
Indien är en stormakt i geopolitiskt avseende med sin enorma militär och sina kärnvapen. Men landets bruttonationalprodukt är knappt fyra gånger större än Sveriges. Exporten är inte mer än 50 procent större än Sveriges.
Viktigare är: När Indiens elit lade om den ekonomiska politiken i början av 1990-talet i en utpräglat nyliberal riktning ökade landets ekonomiska och sociala klyftor ytterligare och ett hundratal oligarker äger nu en fjärdedel av Indiens BNP, ca 500 miljarder US-dollar.
Hur världen ser ut beror på med vilka ögon vi väljer att se den. Business Sweden och Östsvenska Handelskammaren talar om en gigantisk marknad hos en medelklass på närmare 500 miljoner. Visst växer medelklassen, men den är knappast större än 300 miljoner, vilket i sig är imponerande, men köpkraften är mycket selektiv, och den ser inte i någon mening ut som den västeuropeiska och har endast bråkdelen av dess inkomster.
Indien må formellt vara världens största demokrati, men med vilken rätt kallar sig en stat demokratisk när dess folkvalda accepterar barnarbete och slavarbete, när rättssystemet accepterar folkmord, när mer än 500 miljoner saknar toalett, mer än 600 miljoner saknar rent dricksvatten och mer än 400 miljoner saknar elektricitet?
Lästips:
Aravind Adiga: ”Den vita tigern”.
Arundhati Roy: ”Den oändliga rättvisans matematik”. ”Kapitalismen en spökhistoria”.
Vandana Shiva: ”Krig om vattnet”. ”Skydda eller skövla?”.
Ulf-Göran Widqvist (S), författare och småföretagare.