Flykten var dramatisk undan krig och förföljelse. Farfar hade blivit skjuten. Död. En prickskytt sköt honom. Han tillhörde fel sida, enligt prickskytten. Övriga familjen skulle hämtas och med tåg deporteras till en avskild plats långt från civilisationen.
Familjen var desperat.
Med ett visst mått av list och pengar lyckades familjen fly. De flydde i små fiskebåtar i en konvoj.
Vågorna gick höga, militär försökte med våld mota dem tillbaka mot land. Pappas lillebror blev sjösjuk och spydde. Han var bara tre år och hade aldrig tidigare varit på sjön. Kunde de simma? Tror inte det.
Trossen till konvojen höggs av och familjens fiskebåt gick ensam över havet, några vuxna med två små barn.
Men de var inte ensamma om att ta sin flykt över havet. Det var tiotusentals som flydde kriget i hemlandet, undan förföljelse och fruktan.
Till slut nådde de Sverige. Här fanns hoppet om ett nytt liv, en ny start, men samtidigt gnagde oron över att inte få stanna.
Över hundra tvingades lämna Sverige. En del som skulle överlämnas valde i desperation att stympa sig. En satte en blyertspenna i ögat, en annan hängde sig, en tredje högg av sina fingrar.
Pappas och farbrors berättelser väcks till liv när jag ser bräckliga farkoster över Medelhavet och barn som spolas upp på land.
Tommy Kägo
LANDSTINGSREPORTER tommy.kago@sn.se 0155-767 03