Kollegorna i Nyköping är stressade. På fredag ska alla saker ner i kartonger och på måndag börjar en ny arbetsvecka i nya lokaler.
Själv har jag försökt räkna efter hur många gånger jag har flyttat, men misslyckats varje gång. "Hur svårt kan det va?" kanske du tänker.
Men det är faktiskt ganska svårt. Till att börja med: finns det någon definition av vad det innebär att flytta? Om en packar ner alla sina saker i kartonger och ger sig av med bara en ryggsäck, är det en flytt? Är det i så fall en ny flytt när en sen kommer hem igen och packar upp de där kartongerna på ett nytt ställe? Och hur mycket saker måste en egentligen ha med sig för att flytta in någonstans? Räcker det med den där välfyllda ryggsäcken?
Där någonstans brukar jag ge upp.
I stället har jag ägnat mig åt att räkna hur många ställen jag har bott på. Fast även det blir en definitionsfråga: hur länge måste man bo någonstans för att det ska räknas? En man jag stötte på för nåt år sedan hävdade att man måste vara på samma ställe i två, tre år för att säga att man bor där. Tyst för mig själv tänkte jag att jag inte bott någonstans de senaste 15 åren.
Att ha kallat en plats för mitt hem i två månader eller mer känns som en mer rimlig definition för min del. Då blir summan 20. (Kan tilläggas att det inte är mina föräldrars fel; när jag gick ut gymnasiet för 15 år sedan hade jag bara bott på tre adresser). Lägger jag till alla platser jag sovit på i tre, fyra veckor blir det nog dubbelt så många. Därtill kommer också otaliga hostelsängar, hängmattor, bäddsoffor och golv ...
Med andra ord, medan kollegorna stressar i Nyköping lutar jag mig lugnt tillbaka i min stol på redaktionen i Gnesta. Och jag tänker inte ens ha dåligt samvete över att jag inte är med och flyttar. Jag har gjort mitt.
Veronika Skärlund
GNESTAREPORTER veronika.skarlund@sn.se 0155-25 68 19