Häromveckan gick jag som så många andra ut klockan fyra på morgonen för att titta på månen. Trots att himlen var full av stjärnor syntes ingen blodmåne till, och jag funderade på om det inte var lika bra att gå direkt tillbaka till sängen.
Men så hörde jag att det knakade i buskarna strax nedanför verandan där jag befann mig. Utan måne och utan lampor var det inte helt lätt att urskilja var – eller kanske snarare vad – ljudet kom ifrån. När ögonen väl vant sig vid mörkret fick jag en chock när en ko vände sig och sprang mot vägen. Först när "kon" stannade upp och kom tillbaka insåg jag att hornen i själva verket var öron. Och eftersom SN skrivit om märkta älgar tidigare i år förstod jag att halsbandet runt djurets hals inte alls var till för att stalla upp hen, utan för att det skulle kunna följas i forskningssyfte.
När forskare från SLU i början av februari flög helikopter över skogarna kring Öster Malma, precis där jag numera bor, fick SN följa med. Just den dagen påträffades vad forskarna i artikeln kallade för Sörmlands kanske finaste älgko. När jag jämförde numret på halsbandet som älgen i min trädgård bar med det på bilden från reportaget kunde jag konstatera att det var just hon som stått i min trädgård. Och hon var inte ensa: längre ner i slänten stod två kalvar.
På sidorna fyra–fem i dag kan du läsa mer om forskning på älgar i Sörmland.
Veronika Skärlund
REPORTER veronika.skarlund@sn.se 0155-25 68 19