Efter valet har frÄgan om kommunpolitikers arvoden Ànnu en gÄng hamnat i hetluften.
Ett av de mer uppmĂ€rksammade fallen har Lidingö bjudit pĂ„. Styrande politiker föreslogs fĂ„ rejĂ€lt höjda arvoden, dĂ€r exempelvis kommunstyrelsens ordförande skulle ges 20â000 kronor mer i mĂ„naden (frĂ„n 88â400 till 108â800). Det som sticker till litet extra i ögonen, Ă€r att höjningen frĂ„n redan tilltagna arvoden inte föreslogs av kommunens arvodesberedning. IâstĂ€llet kom förslaget frĂ„n kommunstyrelsens arbetsutskott.
Det var alltsÄ de personer som gynnades av beslutet som föreslog ge sig sjÀlva vÀsentligt bÀttre villkor. Detta bryter förstÄs mot normer om opartiskhet gÀllande hur offentliga beslut bör fattas. Efter vÄldsam kritikstorm drogs förslaget tillbaka.
OcksÄ i Sörmland har arvoden debatterats. I början av december klubbades det igenom i Gnesta att de tvÄ kommunalrÄden fortsÀtter fÄ 85 procent av riksdagsmannaarvodet, eller 56 860 kronor. Som redan rapporterats om i Södermanlands Nyheter (23 oktober) hör det till de lÀgre arvodesnivÄerna i lÀnet.
ĂndĂ„ vĂ€cker Gnesta-arvodena reaktioner. Lena Staaf (V) har varit kritisk. Hon menar att âkommunala uppdrag ska till stor del vila pĂ„ idealitetâ samt att âHöga arvoden ska inte vara ett skĂ€l till att engagera sigâ.
Staafs kritik har tvÄ bottnar. Den ena handlar om hur mÄnga heltidsarvoderade politiker en kommun av Gnestas storlek bör ha. InvÀndningen Àger rimlighet och förtjÀnar diskussion.
Ăven om enskilda arvodena i ett lĂ€nsperspektiv Ă€r lĂ„ga, riskerar totalkostnaden för politikers ersĂ€ttningar i slutĂ€ndan bli höga nĂ€r (M) och (S) delar pĂ„ KsO-posten.
Den andra handlar om huruvida nivÄn pÄ de enskilda arvodena Àr höga samt, i förlÀngningen, om det Àr realistiskt att förvÀnta sig att heltidsengagemang som kommunpolitiker uteslutande ska vila pÄ idealitet.
Gnesta arvoderar sina kommunalrĂ„d omkring rikssnittet, en summa motÂsvarande vad chefer i statlig verksamhet tjĂ€nar.
Det Ă€r lĂ„gt sett till exponering, utsatthet, krav pĂ„ tillgĂ€nglighet och ansvar. ÂKommunalrĂ„d Ă€r ansiktet utĂ„t för en jĂ€ttelik arbetsgivare, dĂ€rtill ansvariga för verksamheter som invĂ„narna Ă€r starkt engagerade i, sĂ„som skola och Ă€ldreomsorg.
Det Ă€r förstĂ„s sympatiskt att som Staaf önska att politiskt engagemang ska vila pĂ„ idealism. Men Ă€r det realistiskt? I ljuset av att partierna lĂ„ngsiktigt drĂ€nerats pĂ„ medlemmar, och i typfallet uppger ÂsvĂ„righeter att fĂ„ personer att ta pĂ„ sig politiska uppdrag, Ă€r det tydligt att âidealismâ inte rĂ€cker till för att locka folk till politiken.
TvÀrtom Àr det en realitet att vi mÄste erbjuda hel- och deltidspolitiker goda villkor och vettiga ersÀttningar. Annars riskerar rekryteringskrisen att förvÀrras.
Procedurerna för hur beslut om detta ska fattas bör emellertid diskuteras, liksom förstÄs nivÄn pÄ ersÀttningarna. Vi ska vara pÄ det klara med att ersÀttningarna i Gnesta inte Àr höga.
Lidingö Àr dÀremot ett extremfall, dÀr sÄvÀl proceduren som föregick förslaget och de arvodesnivÄer som föreslogs Àr av en sÄdan att det riskerar att sÀnka förtroendet för politiker.