Det är något med björnar. Militärens nalleobservation i Runtunatrakten blev, inte oväntat, en crazy klickraket på sn.se.
Är det fler än jag som har en speciell relation till björnar?
Mitt efternamn, Fredrixon, fick min ungdoms manliga bekanta att brista ut i sång på festen. Med glada, spruckna röster trallade de "Teddybjörnen Fredriksson" för mig.
En fin teddybjörnsgåva fick mig att flyga till en annan kontinent och hälsa på en ny bekantskap (den som ger bort en teddybjörn måste väl vara väldigt snäll...?).
Och så har jag träffat på ett antal Björnar i mitt liv. En jag var tonårsförälskad i. En annan som var jätte, jättesöt. Och så toppendoktorn Björn. Och nästan-släktingen Björn, som var så go mot mig när jag var liten. Visst ja, SN har ju en alldeles egen Björn också. På sportredaktionen. Och han är minsann världens trevligaste Björne.
Så, mina samlade nalleminnen är idel vänliga och goda. Nu väntar jag ivrigt på nästa rapport från Runtunaskogen. För nu är jag nyfiken. Var det verkligen en björn de såg från helikoptern? Militären är stensäker. Är du?
Carina Fredrixon
REPORTER carina.fredrixon@sn.se 0155-767 52