Djuren vet det vi måste lära oss

Det är en risk att komma ut som djurälskare. Särskilt om en bor i en stuga på landet, hyfsat långt från civilisationen. Bilden av folkskygg djurkvinna med svanar i köket kan lätt få fäste. Men jag är ingen riktig misantrop, tycker mest om lugnet.

Foto: Fotograf saknas!

Krönikor2015-07-08 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som journalist har man kontakt med människor hela dagarna. Det blir mycket prat och många spännande möten. Många ord att läsa, skriva och ta ställning till. Jag har skrivit rätt mycket om utmattning och tagit till mig budskapet. Sinnena måste ta över från hjärnan ibland, så att den får vila.

Där har mina fyrbenta livsstilscoacher receptet. Varje morgon är lyckan total över att äntligen få vakna och varje gång vi möts igen är det fest, även om jag bara gått till brevlådan. Djuren möter livet här och nu och har så gjort innan mindfullness ens blev en affärsidé.

Vetenskapen har konstaterat att djurägare lever längre och har bättre hälsa än människor som lever djurlöst. Förklaringarna är fler, med hund blir promenaderna en vana som inte kan förhandlas bort vare sig i regn eller snö. Lugn och ro-hormonet oxytocin bildas i alla goda möten, även med djur.

Visst är det bra med vetenskapliga förklaringar, men själv föredrar jag att kalla det kärlek. Och är tacksam över att katten instinktivt känner vad som behövs. Hon kommer tassande om natten och placerar sig rakt över hjärtat. Det helar. Jag känner det.

Läs mer om