Jag läste någonstans att barn ofta tycker svett doftar gott, tills de får lära sig att det luktar usch. Barn har ännu inte lärt sig rätt och fel, vad som är snuskigt och vad som inte är det. Att stoppa grus och gråsuggor i munnen, käka snorkråkor och att sitta och gräva i en lerpöl tycker barn generellt sett är toppenaktiviteter.
Man vet ju att det är så. Ändå blir det så knäppt, roligt och bara fel ibland.
Som till exempel den händelse jag fått berättad för mig om en liten flicka som äntligen skulle få en egen häst.
Flickan var såklart lyrisk, hade längtat, suktat, trånat.
Det vackra djuret förtjänade det vackraste av alla namn tyckte nog flickan.
Så frågade mamman sin dotter:
– Vad ska hästen få heta?
Ungen, med ett stort leende:
– Hon ska heta Klamydia!
Ibland är det stor diskrepans mellan hur ord låter och deras betydelse. Till ungens försvar kan man ju säga att klamydia faktiskt är ett ganska vackert ord – även om betydelsen är allt annat än trevlig.
Hur historien slutar vet jag inte riktigt, men jag tror mamman gick emellan. Men det hade varit ganska roligt om det i en hage gick runt ett ädelt djur, döpt efter Sveriges vanligaste könssjukdom.
Maja Edsö
REPORTER maja.edso@sn.se 0155-25 68 16