En hyllning till hemtjänsten

Vi hälsade på min mammas moster Anna-Greta i dag. Hon är 96 år och bor ensam i en lägenhet i Stockholm. Hon har inga egna barn, och syskonbarnen och syskonbarnbarnen är utspridda över Sverige. Vännerna har av naturliga skäl blivit färre med åren.

Foto: Fotograf saknas!

Krönikor2015-07-10 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi pratade lite och tittade på reprisen av Allsång på Skansen tillsammans, och åt jordgubbar och hallon som vi hade köpt med oss från torget utanför.

Vi skulle också ordna med några blanketter, och för det behövde vi hemtjänstens hjälp. De kom kvart i fem, 15 minuter försenade. 

Hemtjänsten. I Stockholm. Som redan är efter i schemat. Ja, ni kanske kan tänka er! Eller? 

Det var två kvinnor som kom. Vad roligt för dig med besök, Anna-Greta! utropade de och tog sig tid att hälsa ordentligt på oss alla. Kom ihåg detaljer som Anna-Greta hade berättat om sina syskonbarnbarn och förklarade sedan tålmodigt för henne var och hur hon skulle skriva under blanketten, innan de satte igång med ordinarie arbetsuppgifter.

Vi lämnade dem där, medan de bäddade ned Anna-Greta i sängen. På byrån i hallen låg en mobiltelefon prydligt upplagd – jag tror att den används för att klocka besöket.

Några timmar senare surfar jag in och kollar dagens Facebookuppdateringar. Läser att 8 av 15 cyklar som köptes in av ett av Nyköpings hemtjänstbolag förra året har blivit stulna. Och att ett annat lokalt hemtjänstföretag fått bakrutan på en av sina bilar sönderslagen.

Sådant kan göra en ledsen och arg vilken dag som helst. Men just i dag gjorde det mig extra ledsen.

Anna Falk

CHEFREDAKTÖR anna.falk@sn.se 0155-767 49

Läs mer om