Börjar känna mig smått patetiskt. Men shit, vad jag går i gång på höga berg. Har säkert skrivit tre, fyra krönikor genom åren som handlar om min besatthet av världens 8 000-meterstoppar – som jag dessvärre aldrig kommer våga närma mig på grund av min höjdrädsla. Den blir dessutom bara värre med åren.
Jag är långt ifrån ensam av denna fascination. Att bestiga berg är superinne och i dagens lördagsbilaga förklarar äventyraren Nicklas Lautakoski vad det egentligen är som lockar med alla dessa berg. Han har tillsammans med ett gäng sörmlänningar bestigit Afrikas högsta berg Kilimanjaro och vi har även tagit del av deras förberedelser och upplevelser från strapatsen. Men vad är det då som lockar och trollbinder oss?
– Enligt Nicklas Lautakoski är berget en metafor för livet. Och det finns ett grundläggande behov hos människan att vilja ta sig någon annanstans, om det så är handlar om att ta sig över en flod, eller utforska vad som finns bortom horisonten. Eller ta reda på hur världen ser ut från toppen av Afrikas högsta berg. Det är så vi utforskat världen och kanske oss själva.
Jenny Palmqvist
NÖJESREDAKTÖR jenny.palmqvist@sn.se 0155-767 25