Kepler-186f – där gräset alltid är rödare på andra sidan."
"Upplev HD 40307g:s gravitation – en superjord."
"Slappna av på Kepler-16b – där din skugga alltid har sällskap."
Så låter det när Nasa försöker marknadsföra några avlägsna planeter som trevliga turistmål, trots att vi ännu inte kan resa till himlakroppar i andra solsystem. De tre affischerna som rymdagenturen släppte innan årsskiftet är snarare till för att uppmärksamma allmänheten på de upptäckter som gjorts av Kepler-observatoriet, en farkost som skickades ut i rymden för sex år sedan just i syfte att hitta potentiellt beboeliga planeter.
Men precis som David Delgado på Nasa säger går mänskligheten in i en ny era. Just nu pågår det nederländska projektet Mars One, vars mål är att skicka i väg 40 människor – utan returbiljett – för att kolonisera vår röda grannplanet. Hisnande 200 000 personer har ansökt om att få flytta till Mars, varav ett tiotal är svenskar.
Samtidigt försummar vi varje chans att bromsa de klimatförändringar som till slut kommer göra vår egen hemplanet obeboelig, åtminstone för oss människor. I december hålls nästa klimatmöte i Paris och jag tippar på samma medelmåttiga resultat som för det möte som avslutades i Lima förra månaden.
Mars One och Nasa:s tre turistaffischer borde därför ses som en slags opinionsbildning vi bara sett början på. Syftet? Att vänja oss människor vid tanken på vår framtida massutvandring. För när möjligheten till slut ges lär kommande generationer börja söka sig bort från jorden, fast troligtvis mer av tvång än av turistig äventyrslusta.
Simón Bustamante
GNESTAREPORTER (VIK) simon.bustamante@sn.se