På söndag ska vi göra vår demokratiska plikt och rösta. Som vanligt har riksdagsvalet dominerat de större medierna, men glöm inte att också avgöra kommunvalen. Tyvärr har många av oss svårt att bestämma sig i kommunvalet. Många röstar slentrianmässigt som i riksdagsvalet. Undersökningar har bland annat visat att en tredjedel inte riktigt vet vilka kommunernas ansvarsområden är, att vi inte alltid har koll på vilka frågor partierna driver, har dålig koll på vilka partiernas kandidater är och att kunskapen brister avseende vilka det är som för närvarande styr kommunen. Detta gör att ansvarsutkrävandet i kommunerna är svagt.
Ytterligare komplikation är att en av sex kommunpolitiker kommer att hoppa av sitt fullmäktigeuppdrag i förtid. I de allra flesta fall är avhoppen inga konstigheter. Politiker hoppar av för att de flyttar. Att något i familje- eller arbetslivet förändrats. Att hälsan försämrats. Det är för det mesta en naturlig omsättning vi får leva med.
Ett av partierna sticker dock ut. Sverigedemokraterna har fler avhoppare än andra partier. Och i betydligt större utsträckning har partiets avhopp lett till att mandat inte ersatts, därmed blir de till tomma stolar (i maj rapporterades om 65 stycken); alternativt att den avhoppade politikern blir så kallad politisk vilde – utan partitillhörighet.
SD:s erfarenheter 2010-2014 bör få partier och väljare av alla kulörer att tänka till inför valet. Oavsett vilket parti som drabbas av det bör stor förekomst av tomma stolar och politiska vildar så tvivel. Flera av dem som röstade på SD i valet 2010 slösade i praktiken bort sin röst. Där tomma stolar och vildar förekommit, har de helt ingen kandidat i fullmäktige som representerar den politik de röstade på. Problemet faller tungt tillbaka på det drabbade partiet självt. Tomma stolar och politiska vildar vittnar om brister i partiets research av potentiella fullmäktigeledamöter, och det vittnar om svagheter i partiets nomineringsprocesser.
För, såhär. Om ett parti sätter upp ett namn på en valsedel, ska väljaren kunna se det som en kvalitetssäkring från partiets sida. För att tala maffiaspråk, vouchar partiet för att de namn som står på listan kommer att stå bakom och bedriva partiets politik under mandatperioden. När ett parti tvingas utesluta folk i förhållandevis stor utsträckning, eller om folk lämnar partiet frivilligt för att de inte delar partiets ideologi, har researchen/kvalitetssäkringen inte fungerat. Oavsett vilket parti det gäller, får väljarna hoppas att kvalitetssäkringen av vallistorna fungerat väl för det parti man avser rösta på för att ens röst inte ska bli bortkastad.
Gissur Erlingsson
docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet, boende i Gnesta
"När ett parti tvingas utesluta folk i förhållandevis stor utsträckning, eller om folk lämnar partiet frivilligt för att de inte delar partiets ideologi, har researchen/kvalitetssäkringen inte fungerat."