Ibland får man anledning att fundera över livets dalar och höjdpunkter. De senaste dagarna har jag via telefonsamtal, sms och Facebookinlägg följt livets vändningar i den familj i USA där en av mina döttrar sedan flera år är ingift. Förra veckan fick jag veta att min svärson Chris morfar, av alla kallad grandpa Sam, blivit sämre och förmodligen inte hade så många dagar kvar i livet. Ett par dagar senare somnade grandpa Sam in lugnt och stilla på det pensionärshem där han bott de senaste åren med grandma Rose.
Grandpa Sam hade levt ett långt och innehållsrikt liv och var 96 år gammal när han gick bort. Jag lärde känna honom som en vänlig och klok man, mycket respekterad och med starka band till sina barn, barnbarn och övriga familjemedlemmar. Även på distans förstod jag att sorgen och saknaden efter hans bortgång var stor.
Det dröjde dock inte länge förrän livet gjorde en vändning som motverkade sorgen. Grandpa Sam gick bort vid tvåtiden en eftermiddag och mindre än 24 timmar senare, vid åttatiden på morgonen följande dag, födde hans dotterdotter Jennifer en son.
Inte helt oväntat kommer den lille killen att föra vidare minnet av grandpa Sam genom sitt namn. Han heter Rory Patrick Samuel.
– De senaste dagarna har varit en känslomässig berg- och dalbana, sa Joyce, mamma till Chris och Jennifer, när jag pratade med henne häromdagen.
Sven Rydén
OXELÖSUNDSREPORTER sven.ryden@sn.se 0155-767 35