För någon vecka sen blev jag nästintill idiotförklarad. Det var i lunchrummet på jobbet. Vi satt och pratade om olika sorters vilt vi sett i trakten. (Antagligen startade diskussionen på grund av den omdebatterade björnen ...)
Det pratades om älgar, diverse hjortdjur och någon berättade att den sett ett lodjur en gång. Sen dök jag in och berättade om en gång när jag jobbat i Västerljung och valde att åka kustvägen (väg 219) tillbaka till redaktionen. "Det var första och enda gången jag sett vilda får", berättade jag för mina kollegor.
"Vilda får?! Nej, nu ljuger du! Här finns det inga vilda får!" gastade en av mina kollegor medan min hjärna febrilt jobbade. Ni känner säkert igen känslan när man vet precis vad man menar men inte kommer på ordet. Hjärnan jobbade hårt men polletten trillade inte ner för min del. Mina kollegor fortsatte skratta medan jag prompt försökte övertyga dem om att det visst finns vilda får i Södermanland. Tack och lov blev jag räddad av en annan kollega
"Det måsta vara mufflonfår du menar?". Javisst var det mufflon jag menade och kollegornas hån byttes mot nyfikenhet och jag kunde vandra ut från lunchrummet med stoltheten i behåll. Skönt.
Sandra Nordin
FOTOGRAF sandra.nordin@sn.se 0155-767 87