Nu har vi varit hönsägare i snart två år. Barnen har lärt sig mycket under den här tiden. De vet var ägg kommer ifrån och efter att vi fått några kullar med kycklingar kan de förklara hur ruvning går till. Som förälder har jag dock haft en oro för hur barnen ska ta det här med tuppslakten. Vi kan nämligen inte ha mer än en tupp i flocken – det blir slagsmål och oreda. Samtidigt som jag vill att barnen ska veta var maten kommer ifrån, blir jag också lite av en hönsmamma som vill skydda dem från allt obehagligt.
Häromdagen tjuvlyssnade jag (föräldrar gör det) på min dotter och hennes kompis som tittade på våra 12 veckor gamla kycklingar. Min dotter pekar på två små tuppkycklingar och förklarar myndigt hur pappa kommer att döda de där småtupparna sen. Annars pickar den stora tuppen ihjäl dem . Kompisen blev både lite rädd och något omskakad av denna råa sanning hon blev presenterad för. Jag däremot kände en enorm stolthet över uttalandet och är fortfarande lite förvånad över hur lätt barn tar på saker. Snart kanske till och med jag vågar hålla i yxan.
Hanna Brännbacka
REPORTER hanna.brannbacka@sn.se 0155-76700