Fjäderlösa och förskräckta stack hönorna upp sina huvuden ur flyttkartongerna. Kammarna var blekrosa och trötta, ögonen stirriga. Varsamt hjälpte vi dem ut i gröngräset i hönsgården där hemma. 30 uttjänta värphöns skulle få ett nytt liv hos oss på landet.
De var slutkörda och olönsamma för hönseriet någonstans i Sörmland. Deras jämnåriga burkompisar, det kan ha varit över tusen, skulle samma dag möta döden. Riktigt hur avrättningen skulle genomföras ville vi aldrig riktigt ta reda på.
Jag minns inte hur vi kom på idén att ge de utarbetade hönorna en ny chans. Jag minns inte ens varifrån tuppen kom, men han var stor och stolt och vacker.
Hönorna anpassade sig snabbt till sitt nya liv. De plockade maskar och småkryp, sandbadade och gnabbades med varandra. Efter bara någon vecka levererade de de första äggen. Så småningom växte fjädrarna ut och kammarna fick ny spänst.
Hönorna var olönsamma i fabriken men för oss var de värdefullare än någonsin. Det finns alltid hopp. Glad påsk!
Ann-Katrin Drevfjäll
ann-katrin.drevfjall@sn.se 0155-767 24