Januari. Det är glashalt ner till soprummet – borde sluta gå i flip flops dit – dödsmörkt på morgonen och månaden är typ 51 dagar lång.
På hallmattan försöker Medborgarskolans katalog locka med en kurs i att laga kål, en annan kurs i att laga mat som en Stockholmsvegetarian. Hjärnan blir snömos.
Lunch dagen efter med vänner och bekanta. Vän och hennes amerikanska pojkvän ska till Filippinerna, arbeta som dykare i några månader. Vana vid det livet.
Utanför virvlar snöstormen, mörkret lägger sig. Amerikanen frågar: Hur står ni ut, hur lever ni i det här mörkret?
Ja. Hur gör vi det? Vad gör vi här? En bekant försöker förklara för amerikanen. Går sådär. Själv tänker jag på vitaminbrist, säsongsdepressioner och ljuskaféer.
Står ut, ja alltså, vi går udda kvällskurser, plöjer tv-serier och gnäller på vädret. Och sen blir det februari. Och mars.
Och så kan vi dra vårklyschorna om kaffe i solen, att få öppna upp lantstället och klippa gräset.
Jag ser faktiskt fram emot det.
Mårten Eidevall
TROSAREPORTER marten.eidevall@sn.se 0155-767 29