Runt omkring oss möter vi människor som har tagit tag i något. Ibland ur frustration och ilska, ibland ur en längtan efter att förverkliga en dröm. Att gå till handling, tillsammans med andra som just där och då har samma drivkraft och ser samma möjligheter, är härligt. Tillsammans går det att uträtta så mycket, särskilt om tillståndet är flow – alla energier går åt samma håll och kraft frigörs. Lika frustrerande är det att i det läget möta motstånd, oförstånd och ointresse.
Inte sällan blir samarbetet en föreningsform, engagerade människor lägger ideell tid på att få gjort det som behöver göras. Ofta uppstår behov att få stöd för att kunna ta nästa kliv. Vi har då strukturer som vi skattebetalare bekostar. Målet är att inte bara se behov utan också att tillgodose dessa. När det offentliga och det ideella möts uppstår en särskild utmaning. Den ena parten har betald arbetstid och sitter på alla möjliga resurser. Den andra parten lägger in ideell tid och ser potential och möjligheter. I detta möte skulle jag önska att det fanns en tumregel. Det offentliga skulle alltid inleda med: vi är glada över ert engagemang, vad önskar ni och vad tror ni att vi kan göra för att föra ert arbete framåt? Utgångspunkten skulle vara intresse, en nyfikenhet och vilja att lyssna. Detta för att sedan tillsammans kunna formulera mål, syfte och tillvägagångssätt. Ibland finns ju lösningarna just hos de ideella krafterna.
Den offentliga institutionen anser sig ofta äga sanningen och veta hur det egentligen skall vara. Trots att byråkratin ofta saknar praktisk kunskap om hur kraft omsätts i handling och vad som krävs för nå resultat. Att få fram fler eldsjälar bygger på att varje eldsjäl får stöd, uppmuntran och hjälp med att manövrera rätt i samhällssystemets byråkrati.
Jag hörde en institutionsmänniska som uttryckte: Det viktigaste är att planera ordentligt och ha en långsiktig plan, först därefter går det att gå i handling. Det är så långt ifrån eldsjälens förhållningssätt som det går – när något känns angeläget, då infinner sig kraften och då går vi i handling.
Om allt skulle planeras i alla led, då hade vi kanske i vår stad haft fall där tiggare frusit ihjäl vid det här laget. De frivilliga krafterna gjorde en tydlig skillnad för sina medmänniskor.
Utmaningen för offentlig byråkrati är att ta tillvara all den kraft som spirar och så kraftfullt kan verka i närområdet. Med för mycket byråkratiskt krångel och ett ointresse i att se institutionen som katalysator, är risken stor att dessa krafter i stället utarmas. Den möjliga katalysatorn blir då en terminator – och eldsjälarna försvinner. Samhället försvagas.
För en tid sedan kunde vi läsa i SN att "Bara Nyköping stöttar EU-migranter ekonomiskt".
Kommunalrådet Urban Granström säger att vi har ideella krafter och har valt att gå den vägen. Jag kan konstatera att vi har mycket att lära av den processen, av bristerna i såväl dialog som samverkan. När ideella krafter säger: Vi är villiga att göra något. Hur ska då vår kommun på bästa sätt möta det initiativet?
Åsa Ingårda
(C), företagare längs väg 223
"De frivilliga krafterna gjorde en tydlig skillnad för sina medmänniskor."