I våras såg jag dansuppsättningen flykten från Syrien i Ludgo bygdegård. Centerpartiet, Svenska kyrkan, Röda Korset och bygdegårdsföreningen bjöd in dansaren och koreografen Ahmad al Omari med sin dansgrupp ifrån Asylboendet i Stavsjö. De dansade in 11 000 kronor till Syrien. En stark skildring av upplevelser av att vara på flykt.
Alla förutom Ahmad var amatörer. Han hade gett dem ett verktyg för att bearbeta men också gå vidare. Efter Stavsjö hamnade Ahmad i Östergötland och därefter skickades han tillbaka till Italien, det första EU-land som han kommit till. Så är reglerna.
Barnet som sköljts upp så stranden fanns med i föreställningen. Det har hänt många gånger tidigare och det händer igen. Nyligen, när vi fick se lilla Alan reagerade vi starkt. I allt det vi möter så skall vi förhålla oss som människor. Läste just ett inlägg om att svensken är dum, vi förstår inte att det är trojanska hästar som kommer förgöra landet, att vi inte kan hjälpa alla för det kommer leda till vår egen undergång, att vi är godtrogna naivt blåögda". På vilket ben ska jag stå? På den konspiratoriskt misstänksammes eller på den godtrogna naives?
Vår ärkebiskop skrev nyligen: "Demokratin är inte självförsörjande. För att överleva måste den matas med goda värderingar ur många källor. Den är helt beroende av den värdemässiga näring som medborgarna tillför. Det är heller inte så enkelt som att god materiell standard och en hyfsad skola automatiskt skapar demokratiskt sinnade, toleranta, sanningsälskande och hjälpsamma människor. Medmänsklighet och anständighet måste erövras och övas".
Sundsvallsartisten Mange Hellberg: "Vi måste hjälpa dem på plats – de främlingsfientliga alltså. Även om jag verkligen inte vill hjälpa dem så måste vi försöka vara humana, sätta oss in i deras situation och förstå att de är ensamma, rädda och på flykt från verkligheten".
Integration, att hjälpas åt att bli ett, kan bara ske här hos oss där vi lever och är. Vi kan tycka att integrationen varit misslyckad, men då får vi väl göra det bättre. Här, där vi bor skulle vi kunna upplåta mark så ett antal Attefallshus restes och några familjer fick komma hit och bo med oss. Tillsammans med andra skulle vi kunna inbjuda till gemensamma middagar i kyrkans församlingssal. Med busskort kan Nyköping nås på 25 minuter. Vi har en bra skola som med rätt resurser kan välkomna fler. Med rätt stöd finns här jobb. Det är klart att vi kan göra bättre.
Vi behöver fler samtal där våra värderingar får möta andras, om kulturella skillnader som skrämmer och på så sätt motarbeta främlingsfientlighet. Det är inte bara den nya svensken som behöver lära sig "den svenska koden". Vi behöver språkcaféer där vi övar demokratiska ihop. Det är en uppmaning till folkbildningen och de pengar som nu finns för integration. Västerås nya biskop Mikael Mogren sa nyligen: "I flyktingmottagande är vi alla medspelare".
Vi möts i Rönö nu på måndag för att hjälpa. Tillsammans kan vi uträtta mycket, hemma här där vi bor.
Åsa Ingårda (C)
företagare längs väg 223