Kustbevakningen i södra Sverige bistår nu polisen med tätare bevakning av den svenska kusten. Detta för att vara beredd om det skulle uppstå scenarier där flyktingar försöker ta sig över havet i båt. Men så tillägger kustbevakningens talesperson att ännu så länge så finns det säkra vägar via land och därför så tar sig flyktingar inte via havet. Men vi måste vara beredda då regeringens nya förslag om gränskontroller kan innebära att flyktingar känner sig tvingade att ta andra vägar.
Hur har vi hamnat här? Vilka partier styr vårt land? Vad brukar de hävda med säker stämma – människors lika värde? Gällde det bara i går, inte i dag?
Nyligen berättade riksdagsledamoten Johanna Jönsson (C) att hon drabbats av vanmaktskänsla över alla oändliga regler som sätter käppar i hjulet för till exempel Migrationsverkets lösningar när det vill agera snabbt. Eller kommunalrådet i en av de kommuner som gjort allra mest för nyanlända blir så oerhört arg över att de kommuner som inte gjort något, att de nu ska ha makten att säga: Sverige är fullt! Eller den höga företrädaren för en av våra myndigheter som var nära att säga upp sig efter en av regeringens pressträffar för att denne inte ville medverka till det som regeringen nu föreslår. Samtidigt berättar denna otroliga Johanna, till fighter, att det är alla kontakter med människor runt om i vårt land som dagligen i sitt arbete möter nyanlända och som vill och gör skillnad, det är det som driver henne framåt, en kugge i det demokratiska hjulet som inte ger avkall på alla människors lika värde.
När högljudda krafter vill göra gällande att landet står inför en kollaps så visar statistiken att i de flesta kommuner är det business as usual, ingen större förändring. Ett antal kommuner går på knäna, men långt ifrån alla. Det finns många orter likt Runtuna och Råby som inte märker mycket av de nyanlända i vårt land. Vi skulle kunna göra mer.
Så sprids berättelserna om IS-soldaterna som tar sig in förklädda. Att de ensamkommande egentligen är stridsmaskiner. Berättelser med syfte att skrämma och sprida oro – vem kan vi egentligen lita på?
Det är nu absurt att regeringen föreslår åtgärder som i sin tur manar polisen att be kustbevakningen hålla utkik – efter båtar med flyktingar. Vi behöver fler ledare likt Annie Lööf som tydligt säger: Det är inte gränserna som ska stängas utan systemen som ska förändras.
Nyligen ställde Västeråsbiskopen Mikael Mogren frågan: "Borde vi ställa in julen i år?" Att Gud visades sig i ett litet flyktingbarn är att ständigt leva i våndan mellan det himmelrike som är möjligt och den verklighet som är nu.
"Världen knackar på dörren. Vi utmanas att öppna mot en värld som varken är rättvis eller fredlig. I den världen behövs julen. ’Ställ dörr’n på glänt, det är advent’."
Kanske är uppdraget att ständigt vara medmänniska, att se möjligheten i att se på andra människor som medmänniskor. I det ligger utmaningen, i dina ögon önskar jag att jag blir sedd. Vem jag är och var jag är imorgon vet jag inte, men jag räknar med att du finns där för mig så som jag finns här för dig.
Åsa Ingårda
(C), företagare längs väg 223