Vem ska vi skylla på? Ernst, möjligen.
För det var inte bara jag som med något hektiskt i blick jagade runt i stan i helgen, scannade av butik efter butik i takt med att blodtrycket steg och hoppet sjönk.
"Slut i hela landet. Vi vet inte när vi får in dem igen", sa de vänliga butiksbiträdena.
"Men ni får väl in dem?", mumlade jag med darr på rösten.
"Vi får se", svarade de dovt. "Många frågar efter dem."
Jag ville sätta upp mig på intresselista, började leta efter en svartabörshandel, tills jag åkte in till den stora bygghandeln som – hör och häpna – hade de eftertraktade pallkragarna. I stor storlek.
Halleluja.
Jag grabbade åt mig ett gäng, kände mig som om jag vunnit på lotteri, såg mig stolt omkring för att liksom ta emot folkets jubel (som tyvärr aldrig kom).
Nu ska sättpotatisen i och kryddgården planeras.
Men vad är det med oss? Varför gör vi allt i flock?
Visst måste det vara Ernst K och Pernilla Månsson Colt, en barfota, en förföriskt leende, som under flera års tid i tv indoktrinerat oss till detta enorma pallkragebegär.
Och nu är han i Toscana. Räkna med rusning och höjda biljettpriser. Det barfotamannen gör gör även vi. Bara något senare.
Annika Hedberg
REPORTER annika.hedberg@sn.se 0155-767 46