Vi lever i en tid när arbetslösheten och osäkerheten i många anställningar leder till rädsla och tystnad. Vilket samtidigt leder till brist på kreativitet och engagemang. När det blir allt lägre i tak samtidigt som allt flera har osäkra och tidsbegränsade anställningar hamnar kreativitet och utveckling på undantag. Denna rädsla och ovilja till personligt engagemang kostar företag och samhälle stora och svårbedömda ekonomiska förluster.
Något som politiken inte förstår eller bryr sig i – man är nöjd med tystnaden och att allt rullar på utan störningar. Det är tyst och lugnt – inget som hotar. Något som egentligen borde upplevas som oroande!
Detta är bakgrunden till varför man allt mera pratar om system för whistle blowers – individer som slår larm när något är fel eller när de ser outnyttjade möjligheter. De har civilkurage och integritet nog för att våga dra fram smutstvätten i ljuset. Dessa visslare behöver ett forum och ett juridiskt skydd för att våga köra fram hakan. Allt för företagets/verksamhetens fromma.
I detta sammanhang är det viktigt att definiera skillnaden mellan att vara lojal till företaget/organisationen och dess värdegrund men inte lojal till enstaka chefer som ibland direkt mot värdegrunden, tricksar med kvalitet, miljö och annat.
Det handlar om att visa ett ansvarsfullt agerande i enlighet med företagets värdegrund men samtidigt vidta åtgärder för att påverka individer som på mer eller mindre ansvarsfulla positioner har en helt egen agenda. Och som ofta kan vara direkt skadlig för verksamheten.
Det borde vara självklart för alla framåt organisationer att se till så att man kan ha en öppen dialog genom att hålla tillräcklig takhöjd. Den progressiva och lärande organisationen vinner långsiktigt på att ha en transparens så att alla medarbetare har tillgång till information om vart man är på väg och varför. Så att man kan söka möjligheter och lösningar i linje med denna info.
Motsatsen till ansvarsfull olydnad skulle vara oansvarig lydnad, det vill säga att man alltid gör som man blir tillsagd även när man inser att det är omoraliskt, strider mot värdegrunden eller är rent kriminellt. Och där man vid en eventuell konflikt hävdar att man bara gjort som man blivit tillsagd och därmed frånsäger sig allt ansvar.
Här föreligger uppenbarligen ett moraliskt dilemma. I ett övergripande och långsiktigt perspektiv är den ansvarsfulla olydnaden det ställningstagande som är moraliskt riktigt och framåtsyftande. Vi behöver fler ansvarsfullt olydiga medarbetare i Sverige!
Och vi får inte göra som i Ibsens En folkefiende: jaga budbäraren i stället för problemet!
Tommy
Jansson
"Dessa visslare behöver ett forum och ett juridiskt skydd för att våga köra fram hakan."