När en människa ger sig in på något nytt – något man tidigare aldrig gjort – har man behov av stöttning och glada tillrop. Och gärna en dunk i ryggen!
Vi har alla en komfortzon där vi känner oss hemma och komfortabla. Där vi vet hur allt fungerar, hur man ska bete sig, hur man kommunicerar och så vidare. Ska vi gå utanför denna komfortzon – det vill säga tänja på gränserna – behöver vi positivt stöd och vill känna förtroende. Man behöver en omgivning som ställer sig positiv till de initiativ man tar. Som muntrar upp snarare än ner.
Att ge sig ut i det okända där man bara har en diffus bild av hur kartan ser ut förutsätter mod. Samtidigt kräver vår föränderliga värld att vi ständigt anpassar oss och lär oss nytt. Att klara av att hantera förändringar är således en viktig kompetens i det 21:a århundradet. Det betyder samtidigt att Jantelagen inte får ha för stort inflytande omkring oss. Den är all utvecklings fiende.
I små kommuner och på mindre orter finns ett stort behov av förnyelse och tillväxt. Alla möjligheter till ekonomisk utveckling som kan ge försörjning måste tas tillvara. Att handla närproducerat måste bli högsta mode. De råvaror som produceras i regionen måste till största möjliga del förädlas lokalt.
Den nya infrastrukturen i form av bredband måste utnyttjas för att bygga nya företag inom sektorer med utvecklingspotential: marknadsföring, försäljning, service, tjänster och kompetens. Först när nätet tas i anspråk av nyföretagare och entreprenörer ger det ekonomisk utdelning. Men bredbandet gör det också möjligt för offentliga aktörer att lägga ut uppdrag i form av tjänster och service på mindre orter. Myndigheter och offentliga verksamheter kan mycket väl lägga ut (outsourcing) delar av sin verksamhet på aktörer i de mindre kommunerna. Det bör gå att genomföra med god kvalitet och till rimliga kostnader.
Det här är en fullt möjlig utveckling för landsbygden, förutsatt att man kan samverka mellan politik, näringsliv och förvaltning. Man behöver ha en gemensam strategi som utgår från en målbild: så här vill vi att landsbygden ska se ut om – säg fem år. Baserat på målbilden tar man sedan fram konkreta handlingsplaner för det som ska göras och fördelar ansvar för genomförandet. Det är viktigt att allt detta görs på initiativ från de mindre kommunerna efter deras villkor och i huvudsak med lokala aktörer.
Det är också viktigt att vi som bor på landsbygden och i mindre orter kan dunka varandra i ryggen och uppmuntra varandra i dessa utvecklingsinitiativ. Och se till att Jante blir blåst på gnäll och avundssjuka. Och du – inga käppar i hjulet!
Tommy
Jansson
utvecklingskonsult, Stigtomta