För er som är födda efter 1980 kan jag berätta att förr var det en komplimang när något gick som tåget. Tågen gick verkligen i rätt tid och kom fram när de skulle. De var något att mäta sig emot för andra trafikslag. Man hade tågen som referens vid benchmarking. Men det var som sagt var ett tag sedan.
Förr sa man också att Det går som på räls!, det var också en komplimang. Att gå på räls betyder att det rullar på, att man har en egen väg där man slipper trängsel och stök. Det går undan! Men det var också – som sagt var – en tid sedan. Numera verkar det nästan lite populärt att köra vid sidan av rälsen. Att spåra ur.
Kvar står faktum: en välskött järnväg är svårslagen. Som persontransport kan man inte åka bekvämare än på ett tåg. Gott om plats för benen. Man kan röra på sig om man vill. Man kan – oftast – gå någonstans ombord och få något till livs. Man kan läsa eller utnyttja sin dator eller – bara njuta av landskapet som man passerar.
För stora mängder gods är tåget också svårslaget när det gäller miljöpåverkan och ekonomi. Det senare under förutsättning att alla andra trafikslag bär sina egna kostnader. Att chaufförerna får betalt och att transportföretagen betalar sina skatter och avgifter.
Så järnvägar är alltså något för framtiden, något att satsa på. Med det som utgångspunkt blir man då lite fundersam när man hör att SJ och Green Cargo ska säga upp en massa folk. Sättet att bemöta konkurrensen från andra trafikslag genom att sänka servicen på järnvägen har man svårt att tro på. Vi har ju de senaste åren hela tiden hört att underhållet av svenska järnvägar är eftersatt sedan decennier och att kapaciteten ska öka. Då borde man rimligtvis behöva anställa personal snarare än att säga upp.
Man undrar hur ledningen för SJ, Green Cargo, Trafikverket med flera resonerat? Hur ser konsekvensanalyserna ut? Hur stor är kostnaden för den icke kvalitet som i dag verkar gälla för den svenska tågbranschen? Är det månne politiker som stått för den vetenskapliga delen av denna analys? Det påstod ju Ulf Adelsson när han avgick som ordförande för SJ.
Vad jag kan förstå har man valt den mest defensiva lösningen på en konkurrenssituation som finns: neddragningar, besparingar. Man ger upp. Trots att man vet att detta är ett trafikslag som har framtiden för sig, det vill säga något att satsa på så väljer man att minska de resurser som ska stå för service och kvalitet – medarbetarna.
Under valåret 2014 tycker jag att vi ska utkräva besked om vad man ska göra för att järnvägssystemet i Sverige ska bli till den resurs det har potential för. Svenska folket gillar sina tåg. Och vi som åker från Nyköping gillar den personliga servicen i biljettkassan – behåll den!
Tommy Jansson
utvecklingskonsult, Stigtomta