Många människor låter sig styras av den gällande normen. Den som säger hur man ska bete sig för att platsa i den stora gruppen – the mainstream. Där normen många gånger har sitt ursprung i vad som gäller i de vanligaste TV-kanalerna. Där utslagningsmentaliteten är dominerande. I såpa efter såpa sker utslagningen efter vad som anses vara normen. Som är stilbildande. I alla TV-kanaler – inte minst i public servicekanalerna pågår ständigt utslagstävlingar inom de mest egendomliga discipliner. Det kan vara kändisar som tävlar om vem som är mest känd, gamla idrottsstjärnor som tävlar om vem sim kan häng längst i en trädgren osv. Och hela tiden sorteras deltagarna i vinnare och förlorare (losers).
Och vi får lära oss vem som har gjort bort sig.
Att den mediala bilden av vad som leder till framgång eller nederlag strider mot den samhällsnorm som skolan företräder med teamwork och mångfald är det inte mycket diskussion kring.
Bryter man mot den mediala normen är man en loser och bör ha vett att inse att man gjort bort sig.
Men när har man då verkligen gjort bort sig? Vad kännetecknar en människa som gjort bort sig? Hur vet man att man gjort bort sig?
Svaret är enkelt och befriande: en människa har gjort bort sig när hon själv anser att hon gjort bort sig .
Vilket innebär att man inte gjort bort sig bara för att en del i den omgivande gruppen tycker så. Om jag själv är nöjd med vad jag presterat räcker det för mig.
I ett samhälle som präglas av Jantelagen finns oerhört många tillfällen där menigheten anser att man gjort bort sig. Vilket givetvis är förlamande! I en miljö där många är rädda för att göra bort sig finns risken att man inte gör något alls för att vara säker på att slippa smäll på fingrarna. Om man låter sig förlamas av skräcken för att göra bort sig bidrar man inte till entreprenörskap och utveckling. Som vuxen är det viktigt att man har det civilkurage och den integritet som gör en stark nog att stå över tråkningar som nu har du allt gjort borts dig!
Det är dags att vi bestämmer oss för att det är bättre att få något gjort även om det finns en liten risk att någon gång trampa lite i det så kallade klaveret. Om vi själva inte anser att vi gjort bort oss utan att vi prövat en lösning som visade sig mindre bra, det vill säga att vi har lärt oss som entreprenören learning by doing, kan vi känna oss nöjda.
Vi kan med god självkänsla gå vidare med våra lärande experiment förvissade om att vi inte gjort bort oss. Vi har helt enkelt lärt oss något och därigenom utvecklat vår klokskap.
Tommy Jansson
utvecklingskonsult, Stigtomta
"I en miljö där många är rädda för att göra bort sig finns risken att man inte gör något alls för att vara säker på att slippa smäll på fingrarna"