Under våren har det varit mycket skriverier kring två viktiga områden i samhället:
– skolan
– integration av invandrare
Och alla förbättringar man pratar om ska ske enligt modeller som används i andra länder. Det låter i debatten som att skolverksamhet och integration är två alldeles nya områden för svenskt vidkommande. Vi verkar inte förstå just något om dessa kärnområden – trots att vi haft obligatorisk skola längre än de flesta och invandring i stor skala ända sedan 1960-talet. Har vi inget lärt oss? Måste vi börja på ruta ett och sedan ta oss fram på en bana som snitslats av andra länder och expertorganisationer?
Själv har jag varit inblandad i en rad projekt som handlat just om utbildning och integration. Och som många gånger varit framgångsrika och givit bra resultat. Lärdomarna från dessa projekt borde rimligtvis leda till att projekten kopierades och spreds till andra kommuner runt om i landet. Men så har uppenbarligen inte skett! Vi verkar ha en viss förtjusning i att gå tillbaka till ruta ett.
Så vart har alla erfarenheter tagit vägen? Och hur kan man bättre lära sig av dem så att lärdomen får bära frukt? Uppenbarligen saknas ett nationellt system för lärande inom olika sektorer i samhället. För de utvecklingsprojekt som finansieras av skattemedel – svenska eller europeiska – borde det vara enkelt att skapa en databas där de viktigaste erfarenheterna går att hämta. Alla projektmedel borde villkoras med kravet på en kort slutrapport där de viktigaste lärdomarna av projektet redovisas på ett lättförståeligt sätt: Vad var syftet? Hur gjorde man? Vilket blev resultatet? Vad har man lärt sig? Och så vidare.
Om man till exempel skulle söka på integration i databasen skulle man kunna hitta Kumla kommun som en pionjär vad gäller integration. Det projekt jag tänker kallades The Fast Track – det snabba spåret.
Så här kan man beskriva det i databasen:
Syfte: Att snabba på integration i arbetslivet för nyanlända
Hur man gjorde: Redan efter en vecka började man kartlägga (validera) individens bakgrund och erfarenhet från arbetslivet. Inom någon månad fick individen komma ut på en arbetsplats i rätt bransch för praktik. Svenskundervisningen gjordes intensivt och hade fokus på yrket/branschen.
Resultatet blev att många individer som praktiserat på något av Kumlas alla småföretag blev kvar som anställda. Det man lärt sig är att det är möjligt att snabba upp och effektivisera integration om man samarbetar mellan alla intressenter.
På det här sättet kan man minimera det man brukar kalla för lärpengar där alla gör om samma tabbar och aldrig lär sig av någon annans erfarenheter.
Tommy Jansson
utvecklingskonsult, Stigtomta