När beskedet om Mandelas död kom så strömmade sångerna fram i mig. Sånger som jag sjöng i Kyrkans Ungdom under 80-talet. Sånger om befrielse, kamp och om en annan framtid i frihet. Vi var många som kände att vi var en del av den befrielserörelsen. Vi mötte ungdomar som hade egna erfarenheter av apartheid. Vi mötte svenska ungdomar som varit där och som delade sina upplevelser med oss. Vi fanns med i bojkotter och deltog aktivt i isolera Sydafrika kommittén (ISAK). Vi talade aldrig om vilken politisk färg vi hade. I sångerna och kampen var vi alla ett.
Sånggruppen Fjedur tog texterna och musiken ifrån Sydafrika till oss och kampen var en glädje för att vi visste att vår viktigaste uppgift var att ge folket i Sydafrika stöd. Sångerna sjöngs över hela världen, till och med här i Nyköping.
Det viktigaste ordet jag bär med mig är tillsammans. Mandela ville inte ta någon egen ära av befrielsen, det hade aldrig gått om vi inte gjort det tillsammans sa han. Jag tänker att det är den största utmaningen i vår tid att Tillsammans göra den här världen bättre. Som tonåring var jag så fokuserad på att vi skulle förändra världen och att det var vår gemensamma sak.
Så lyssnade jag på P1 strax efter Mandelas död. Vänsterpartiets Lars Ohly och Moderaternas Gunnar Hökmark hade en trist diskussion om huruvida den ena eller den andre nu kunde hylla Mandela och som Ohly sa "så nu tycker ni att ni kan profitera på Mandela". Så tänkte jag att det är så typiskt. Vi har inte lärt oss någonting. Det går att gå framåt och det går att med historien i backspegeln faktiskt hylla Mandela oavsett vad som hände bakåt i tiden. Om den som då inte var aktiv i kampen, nu kan se att Mandela spelade stor roll, har ju all rätt att bära fram den insikten.
Vår tid, mer än någonsin, uppmanar oss att tänka och agera tillsammans. Vi måste vara många som hela tiden vill lära av historien för att se vår nutid. Ordet tillsammans har följt oss och hjälpt oss att uträtta storverk. Vi behöver hålla kompassen rätt – en kompass där mänskliga rättigheter inte bara är ett skrivet dokument, utan vilja i handling, här och nu.
Vi har ett Supervalår framför oss med val till Europaparlamentet, riksdagen, landsting och kommun. Vi lever i ett land där vi har möjligheten att göra vår röst hörd – det är vår skyldighet som medborgare. Jag hoppas att vi är många som bär med oss Mandelas ord in i det valåret och att vi låter vår politik präglas av att vi vill och ska göra den här världen bättre. Världen den börjar där jag själv lever och verkar och mina beslut och vad jag gör i handling spelar roll för resten av världen. Det börjar hos mig, i familjen, där jag bor och är. Det börjar inte där borta – det börjar här!
Åsa Ingårda
företagare längs väg 223