Ibland är det enkelt att göra tidning. Som vid en dramatisk händelse, när polis och åklagare uttalar sig och det finns självklara bilder att ta. När alla på redaktionen släpper det de arbetar med, för att det som har hänt måste prioriteras.
"Enkelt" säger jag, för att prioriteringen blir självklar och alla jobbar fokuserat mot samma mål. Därmed inte sagt att det inte kräver en hel massa jobb från alla inblandade – och engagemang, kunskap och fingertoppskänsla.
Men det finns också en annan sorts journalistik. Lika läsvärd och kanske ännu viktigare. Den där vi kan berätta om sådant som annars inte skulle ha nått våra läsare. Kanske om en skolorganisation som blöder, skattepengar som används på fel sätt eller brister i kommunal verksamhet.
Vem skulle berätta om det om inte lokaltidningen fanns?
I SN och på sn.se finns plats för båda varianterna. Och vi tycker att läsarna själva ska få välja hur de vill ta del av våra nyheter. Många vill läsa på papper – 52 000 personer läser SN i print varje dag, andra föredrar webben – drygt 16 000 en vanlig onsdag (läs: i förrgår).
Hittills har en del av våra tidningskollegor inte kunnat tänka som vi. Det statliga presstödet, som bland annat syftar till att främja konkurrens och under vissa förutsättningar delas ut som driftsstöd till den mindre tidningen på en ort, bygger på hur stor tryckt upplaga en tidning har – utan hänsyn till antalet digitala läsare. I går lämnades ett förslag till riksdagen om en förändring av bland annat just detta. Rimligt, tycker jag. Även i övriga Sverige bör man själv få välja hur man vill ta del av sina nyheter – på papper eller digitalt.
Anna Falk
REDAKTIONSCHEF STF ANSVARIG UTGIVARE anna.falk@sn.se 0155-767 49