Plötsligt var de bara där. Över en natt så fullkomligen exploderade skogskanterna av konstigt parkerade bilar. I diken, bredvid diken. Inparkerade vid en stubbe, på sniskan bredvid en sten med halva bilen på körbanan. Dessutom har mer eller mindre förvirrade människor med solhattar och gummistövlar började stryka runt i skogen. Många med en korg upptryckt i famnen, andra med en enkel plastpåse från närmsta matvarubutik. Alla med en målmedveten trevande blick.
Personligen har jag inget som helst problem med svampplockarna. Jag förstår dem och deras jakt till fullo. Sanningen är att jag då och då är en svampplockare själv.
Men min häst däremot ... Jag kan ju inte säga att det brukar krylla av folk i skogarna i vanliga fall och när man såhär års möter dem mitt i skogen när de kommer smygandes så är min häst allt annat än kaxig. Han tvärnitar (oavsett gångart innan) och spänner upp sig, frustar så man tror att det är ett lejon man stött på.
Tack och lov är alla svampplockare vi mött oerhört trevliga och vänliga så min häst slipper få en hjärtinfarkt (och jag med). Sanningen är att jag tycker det är rätt trevligt att möta folk i naturen.
Jag unnar er alla en ordentlig smörgås med smörstekta kantareller.
Sandra Nordin
FOTOGRAF sandra.nordin@sn.se 0155-767 87