När jag var liten sa jag att jag ville jag bli snickare när jag blev stor. Jag vet inte om det faktiskt var ett kall jag kände, men det fanns alltid verktyg och byggmaterial i huset jag växte upp i, och att skruva och bygga saker lockade och var lätt att förstå sig på. Det kändes väl rimligt att välja yrkesbana efter något jag tyckte var roligt just då.
I högstadiet lockades jag i stället mer av datorspel, som till mina föräldrars oro sög upp otaliga timmar av fritiden. Då kändes det mer lockande att jobba som speljournalist. Det lät ju som drömmen – spela hur mycket jag vill och dessutom få betalt.
Men när jag kom till gymnasiet backade jag ett steg i kedjan och tänkte i stället att jag skulle bli programmerare. Att bygga spelen lät ännu häftigare. Tydligen det vanligaste yrket i storstäderna numera.
Men så fort jag insåg vilka matematiska krav som krävdes för att komma in på KTH omvärderade jag snabbt framtidsplanerna.
Det sägs att vi 80-talister är lata och luststyrda. Så vilket yrke passar en 80-talist som har svårt att bestämma sig i livet och alltid vill lära sig något nytt?
Det visade sig att mitt 15-åriga jag hade början till en bra idé ändå.
Daniel Gunnarsson Greis
REPORTER daniel.gunnarsson.greis@sn.se 0155-767 75