En kompis berättar att hon fjällvandrade med sin 16-årige son i somras. "Eller snarare, med min son och hans mobil", lägger hon till med en suck.
Bästa stunden på resan var tydligen när de vandrade in i Norge och sonens uppkoppling slutade fungera. Plötsligt vaknade han till liv och började prata.
En annan dag passerar jag en pappa med barnvagn. I vagnen sitter en pigg och nyfiken ettåring som försöker fånga pappans blick och uppmärksamhet. Det är dock svårt eftersom pappan stirrar intensivt på sin mobilskärm.
Nej, jag är inte bättre själv. Före semestern bestämde jag mig för att släppa mobilen, inte läsa mejlen och strunta i att kolla på Facebook stup i kvarten. Det gick så där. En dag klagade 11-åringen. "Du bryr dig mer om mobilen än du bryr dig om mig!". Det sved.
Nej, jag har inte kloka svar på hur vi ska hantera den där tekniken som blivit en så viktig del av vår vardag. Men eftersom jag misslyckades totalt med sommarens mobillöfte ger jag mig själv ett nytt inför höststarten. Jag ska inte rycka upp min mobil varje gång jag får tre minuter över. I en kö. I väntan på en buss. Medan tevattnet kokar. Jag ska prova att titta på himlen i stället, eller något annat. Bara inte mobilen.
Jag lovar att återkomma och avslöja hur det går. Om inte i den här spalten, så kanske på min Facebook.
Kattis Streberg
KULTURREDAKTÖR kattis.streberg@sn.se 0155-767 55