Jag letar efter någonstans att bo, är rätt trött på att flytta. Och eftersom bostadsmarknaden ser ut som den gör innebär det att jag har varit i kontakt med en del mäklare. (Jag skulle inte ha något emot att hyra men det är inte precis tätt bland alternativen.)
I alla fall, mäklarna. De säger saker som "Sen är det bara att ni hör av er om ni har några frågor". Jaa, svarade jag tvekande första gångerna. Sen tänkte jag efter: Vadå "ni"? Vadå "er"? Okej, den första mäklaren jag pratade med kanske syftade på mig och min kompis som var med på visningen dagen innan. Men den andra hade jag aldrig träffat. Tillhör mäklare något särskilt artigt släkte som gör allt för att vara sina kunder till lags? Tja, det gör de kanske, men, inser jag, det är knappast därför de niar mig.
De tar helt enkelt för givet att jag är en del av ett vi, för ska man köpa ett hus på landet så kan man väl inte vara något annat än ett par, eller?
Jo, säger min kollega, men då är man en sån där galen kattkvinna som bor ensam med en massa katter och som ingen vill ha något att göra med.
Så nästa gång jag pratar med en mäklare får jag väl helt enkelt skicka med en hälsning från mina katter. Trots att jag inte har några.
Veronika Skärlund
GNESTAREPORTER veronika.skarlund@sn.se 0155-25 68 19