Vi gjorde stans bästa fuskmos. Hamburgerrestaurangen var vida berömd för sitt välkryddade pulver. Vi vispade bunke på bunke och lastbilschaufförerna köade för välstekta korvar med bostongurka.
Själv var jag en fena på att steka 90-grammare, drack ofantliga mängder rödfärgad läsk (sommarens smak…) och brännmärkte armarna med stänkande frityrflott. T-shirt hörde till arbetskläderna och skadorna var bara att leva med. Som svart anställd hade jag inget fackförbund och inga rättigheter.
Men jag hade ju ett sommarjobb och det var det enda som betydde något. Jag tjänade egna pengar.
Men så, en dag, ringde chefen. Han sa kort: "Du ska vara ledig ett tag". Jag ifrågasatte. Han skruvade på sig i luren och sa till sist: "Det sägs att du pratar för mycket med kunderna".
Kollegorna vispade vidare och jag höll mig borta. Vad skulle jag annars göra? Jag hade inget bevis på anställningen. Jag fick lämnat stället med en bunt kontanter varje arbetsvecka.
Fick på omvägar höra att mellanchefen hade snackat skit om mig. Varför vet jag fortfarande inte.
I dagens SN får vi veta att Nyköping är näst sämst i Sörmland på att ge ungdomar kommunala sommarjobb. Gnesta, Trosa och Oxelösund är lite bättre.
Ni som har fått napp – stort grattis. Ni andra – tänk er för innan ni tackar ja till svartjobb. Det är trist att plötsligt stå där med en tyst telefon.
Janna Holmqvist
SOCIALA MEDIER REDAKTÖR janna.holmqvist@sn.se 0155-767 58