Vi befinner oss i tårflödenas och näsdukarnas tid. Inte för att början av juni skulle vara en särskilt sorglig tid (tvärtom!), utan för att alla dessa avslutningar tar knäcken på oss lättrörda.
När äldsta dottern hade sina första skolavslutningar började jag inte gråta förrän de ljusa barnrösterna klämde i allt vad de orkade med "Du ska inte tro det blir sommar". Men efter några år började tårarna rinna redan när de första fanbärarna tågade in på Vallarna nere vid Nyköpingshus. Töntigt. Pinsamt. Mammigt.
Och ändå kunde det faktiskt bli värre. Numera blir jag våt i ögonen redan när jag printar ut programmet med skolavslutningssångerna. Sånt är genant på allvar – sitta och lipa på jobbet över ett papper där det står "1. Den blomstertid 2. Rektorns tal 3. Idas sommarvisa."
Den enda trösten är att jag inte är ensam. Jag såg er nog, ni andra lättrörda som lite diskret försökte torka kinderna under applådtacket efter musikesteternas premiär på "Rent".
Nästa fredag kommer det stora kraftprovet. Finklädda sjuåringar med glugg mellan tänderna. Överlyckliga och champagnefnissiga studenter. Ballonger och syrénbuketter. En fantastisk och underbar dag. Men gissa om det kommer att gå åt näsdukar!
Kattis Streberg
KULTURREDAKTÖR kattis.streberg@sn.se 0155-767 55