Lysröret i taket blinkar trött ett par gånger innan rummet badar i kallt ljus. De stickande dofterna av liniment, otvättade västar och svettsura dobbskor får min jobbtrötta skalle att vakna till. Den spruckna golvplasten är kall mot fotsulorna, tyget i strumporna stelt. De andra spelarna släntrar in en efter en. Många ansikten är nya, skämten de gamla vanliga.
Regnet har fallit tungt i ett par dagar. Gräsmattan känns som en läckande vattensäng. Bollarna skvätter som endurocyklar utan stänkskärm. Det är grått, kallt, jävligt – och alldeles perfekt.
I ett och ett halvt år har jag inbillat mig själv att jag har nått den åldern när det passar bättre att träna individuellt. Gå ut och springa, gymma, kanske åka lite skidor under vintern. Och absolut, med pappaledighet, förskolehämtningar, nytt jobb och en massa annat har det möjligen passat bättre. Och absolut, efter nästan 25 år i lagsportssvängen har det varit skönt med en paus.
Men vem försöker jag lura? Har du en gång älskat jargongen i ett omklädningsrum och känslan av tillhörighet det innebär att spela i ett lag, kommer du alltid att älska den.
På tal om omklädningsrum och fotboll: Håll utkik den närmaste veckan. Ett unikt projekt ser snart dagens ljus.
Johan Karlsson
NYHETSCHEF johan.karlsson@sn.se 0155-767 93