Mina föräldrar anade nog inte vilken björntjänst de gjorde deras två söner när de meddelade att "Nej, vi ska INTE köpa något tv-spel", någon gång under tidigt 90-tal. I stället fick vi spela av oss hos kompisar med bättre förstående föräldrar. Min storebror höll i dosan, jag fick oftast sitta bredvid som "kartläsare". De flesta spelen klarade vi, eller "varvade" som vi sa då, men några förblev ouppklarade. Detta har satt sina spår.
Spelen till Nintendo 8-bit finns ju numera online, och båda har de senaste veckorna gått in i barndomstrans för att klara de där omöjliga spelen. Ytterst illavarslande för övriga familjemedlemmar inför helgens högtid.
På torsdag sätter jag mig på tåget till föräldrahemmet i Motala för att fira påsk med släkten. Skönt. Men eftersom jag tillhör den exklusiva skaran som fattat att sill och kokta ägg egentligen är rätt vidrigt, så har jag inte överdrivet mycket att se fram emot när det gäller mat. Och att leta efter godisägg är mest ett tidsfördriv jag gärna slipper.
Nej, själva höjdpunkten med påsken inträffar bakom stängda dörrar i pojkrummet. Målet är att "varva" Snake Rattle ’n’ Roll en gång för alla och sätta punkt för 20 års frustration. Brorsan bakom tangenterna – jag med "kartan" i hand.
Tobias Johannesson
REPORTER tobias.johannesson@sn.se 0155-767 93