Det har varit mötestätt senaste dagarna. Ja, jag vet, möten ingår i de flesta jobb och leder i förlängningen oftast till något bra för alla inblandade. Men just då, när man sitter där och tänker på allt man egentligen borde göra – inte minst för att ni läsare ska få något läsbart till frukostgröten överhuvudtaget – kan situationen bli rätt anspänd.
Häromdagen satt jag i alla fall på ett "oerhört" viktigt möte, som inte bara drog ut på tiden lite grann, utan rätt rejält. Halv ett hade jag en telefonintervju inbokad och in i det sista trodde jag på allvar att mötet skulle hinna avslutas. Som en liten skolflicka bad jag till sist om lov att få gå på muggen, använde visserligen ett annat vokabulär. Men det var från toaletten utanför konferensrummet nämnda telefonintervju till sist utfördes på utsatt tid.
Vad intervjupersonen egentligen tyckte om att jag ringde upp från en burkig toalett avslöjade han inte, men det gick alldeles utmärkt och resultatet kunde ni läsa i gårdagens tidning.
Lika utmärkt gick det inte efter ett annat långkörarmöte som begav sig för några månader sedan, då jag efter x antal timmar i mötesrummet faktiskt behövde uppsöka den där muggen, utan att ha en intervju att skylla på.
Jag var nästan hemma innan jag började sakna min, då helt nya mobiltelefon. Att den drunknat i mötestoan är förstås en helt annan historia.
Jenny Palmqvist
NÖJESREDAKTÖR jenny.palmqvist@sn.se 0155-767 25