Gång efter annan ger livet dig skruvbollar du inte räknat med. Många gånger tar du emot med den enda säkra vetskapen att den här klumpen vill i alla fall inte du ta i. Inte nu, helst inte alls.
Det finns bara två saker vi verkligen kan vara säkra på i livet. 1, det tar slut, och 2, det aldrig är statiskt, konstant. Sorgligt kan tyckas att allt är förgängligt. Samtidigt är det bara att lära sig leva med det, för som sagt, förändringar är mer lojala än den trofastaste hund. Det hjälper inte att kämpa emot. Skruvbollarna knackar på när de känner för det, och in ska de också, helst bjudas på kaffe.
En av mina senaste lite oväntade kast i tillvaron har lett till att jag tar en paus från SN och Gnesta i höst. För det positiva som jag fann när jag skruvade på bollen är att jag nu mer än någonsin känner, precis som kloka Eva Dahlgren sjunger: jag vill inte leva mitt liv som ett tidsfördriv. Rutiner är bra, men jag har hört att de också kan vara dödliga, speciellt för äventyrslustan. Hela min kropp säger att det behövs en paus här, och även om jag egentligen inte tror på pauser i förhållanden, så lyssnar jag.
Tanken är att landa i redaktionsstolen om ett halvår eller så. Men, det kanske vi egentligen ska låta det vara osagt, för vem vet vad som vill ha en kopp kaffe härnäst.
Maria Gustafson Danielsson
GNESTAREPORTER maria.gustafson@sn.se 0155-767 57