Fram till i lördags var familjens älskade katt som vanligt.
Två dygn senare var Findus död.
Han hade fått akut njursvikt och veterinären rekommenderade omedelbar avlivning. Hela familjen samlades kring Findus och tårar rann nerför våra kinder när han somnade in.
Vi åkte hem med tom bur. Findus mötte oss inte på garageuppfarten. Han låg inte på sin favoritplats i köket. Han dök inte upp utanför altandörren.
Nu står hans klätterställning och bur i garaget. Hans skålar är tömda på vatten och mat, hans låda på sand och hans filt ligger i tvättmaskinen. I en glasskål i köket ligger lite av hans päls, som vi rakade av honom när hans hjärta hade stannat.
Ett hus utan Findus känns tomt. En vardag utan honom lite fattigare. Förlusten av honom känns overklig. Jag saknar honom och det smärtar att barnen har mist sin fyrbente vän.
Men vardagen fortsätter förstås, just nu sitter jag på jobbet med svullna ögonlock och en klump i halsen.
Ändå är jag tacksam. Tacksam över att ha fått dela nära fyra år med världens bästa katt som både roat och oroat.
Findus fick ett kort – men väldigt bra – liv.
Malén Eneberg
PERSONLIGTREDAKTÖR malen.eneberg@sn.se 0155-767 39