Det gäller att hålla sig på topp. Häromdagen läste jag om det kommunalt ägda bolaget som tvingar sina anställda att träna. Två pass i veckan. Annars får de lägre löneutveckling. Jag inser att jag skulle ligga pyrt till. För trots att jag rör mig mer än de flesta, så handlar det inte om några träningspass som kan bokföras.
Jag har lyckan att ha både hundar och hästar som vill ha sällskap i naturen. Men inte tränar vi direkt. Vi dräller mest omkring, hit och dit över stock och sten. Ganska planlöst medan timmarna går. Och det är en underbar kontrast till allt som ska presteras i det övriga livet.
Ibland springer vi lite om vi får bråttom hem i regnet. Men efter det får matte ont i knäna så den där duktiga joggingturen blir snabbt inte ens en tanke. Häromdagen hittade jag dock något som fick pulsen att slå snabbare och svetten att bryta fram, utan att behöva infoga mig i träningsdisciplinen.
En kör, med en ledare som uppmuntrade till konstiga grimaser, rumpskak och läten som börjar i fotsulorna och slutar i pannan. Det var galet och befriande, lät emellanåt ganska fult och ibland riktigt vackert. Efteråt sov jag en hel natt för första gången på flera år. Sång känns både i magmusklerna och i själen. Så låt mig ha min friskvård – på mitt eget sätt.
Yvonne Perkins
REPORTER yvonne.perkins@sn.se 0155-25 68 17