"Jag förstår inte hur man kan tro på sådant nonsens" eller "Folk som väljer att tro på gud är så fruktansvärt naiva". Liknande uttryck, eller ibland mycket grövre, får man ofta höra i dagens Sverige. Ateismen verkar ha brett ut sig som en ny lag där oliktänkande individer ses som psykiskt instabila och nästintill farliga. Hur många gånger har ni inte hört "Religionen är orsaken till allt krig och elände"? Som om religionen skulle vara viktigare för människan än makt, territorium eller naturresurser. Jag skulle inte tro det.
Däremot kan vi tala om religionen som ett redskap för maktutövning. Det är ett effektivt redskap där anhängare till olika trosuppfattningar redan finns från start. Man måste inte samla eller ena folk bakom nya idéer eller uppfattningar. I stället motiveras människor med deras redan bildade världsbild.
Vem skulle inte vara beredd att försvara vår demokrati? Det kan låta fånigt som jämförelse, men som ni säkert vet har ideologier också använts otaliga gånger som motivationsfaktor till krig. Som ateist tampas jag dessutom ofta med existentiella frågor och svårigheten att kunna argumentera mot determinismen. Det vill säga tanken om att livet och allt annat är förutbestämt. Något både fysiker och filosofer kämpat med att försöka motbevisa under decennier.
Kanske är det också därför många fysiker i världen är troende? Kanske är det helt enkelt inte så naivt att tro på något icke-materiellt? Dessa människor söker i varje fall egna svar.
Björn Gustavsson
VIK REPORTER bjorn.gustavsson@sn.se 0155-76700