När jag kommer till jobbet på morgonen träffar jag mina arbetskamrater. Förutom att de är mina kollegor så är de också goda vänner. Och eftersom vi är rätt lika tänker jag att vi lever i ungefär samma värld, och att vi delar ungefär samma glädjeämnen och att vi oroar oss över ungefär samma saker.
Och precis så är det också – i alla fall i stor utsträckning.
Men de senaste dagarnas rapportering om mordet på Lisa Holm har delvis fått mig att tänka i andra banor. Som alla andra har jag berörts av tragiken i att en ung människas liv har släckts, men mordet har också fått mig att börja tänka i termer av kvinnor och män.
En del av rapporteringen visar att vi inte alltid lever i samma värld, utan att den kan te sig olika beroende på kön. I Expressen läste jag en krönika av Irena Pozar, som berättade hur mordet väckte hennes egen rädsla över att bli utsatt för våld – just på grund av att hon är kvinna.
I dagens SN berättar vi om en misstänkt våldtäkt mitt i Nyköping. Precis som mordet på Lisa Holm gör den misstänkta våldtäkten mig förbannad och ledsen. Men jag slipper känna rädsla. Det säger något om hur långt vi har kvar till jämställdhet.
Roger Sundberg
NYHETSCHEF roger.sundberg@sn.se 0155-767 91